Det här skrev jag i 8:an vilket är 2 år sedan, om hur jag ville att det skulle bli antar jag. Vi skrev Boken om mig och det här var med som ett kapitel om min framtid. Jag tycker att det är jättekul att läsa så jag tänkte att jag skulle dela med mig av det :P

---

Min Idolresa!

Vi får skjuts in till Stockholm av min pappa. Han pladdrar på om allt möjligt som om det vore han som var nervös och inte jag. Jag ska nämligen på idol audition och är skakis över att jag ska sjunga inför en jury när de enda personerna jag har sjungit för är mina kompisar och min familj. Ellen försöker lugna ner mig genom att prata gamla minnen. Jag försöker verkligen lyssna på henne men det är svårt för det enda som går runt i mitt huvud är alla nervösa tankar. Tänk om jag sjunger fel eller glömmer texten! Hur ska jag reagera på vad dem säger? Borde jag bli glad eller ledsen, lugn eller uppspelt? Tänk om de inte gillar mig? Tänk om jag i hela mitt liv trott att jag kunnat sjunga och nu får reda på att allt varit en enda stor lögn!

Pappa släpper av oss utanför den stora byggnaden. Det är kallt ute även fast solen sken och man kunde känna en liten doft av vår. Den långa kön, med ungdomar, sträcker sig flera hundra meter bort. Vi ställde oss sist i kön och pratade med dem som stod framför.

När Peter Jihde kom ut hade kön vuxit sig ännu längre. Med en megafon framför munnen började han prata om regler, vad vi skulle göra när vi kom innanför dörren och vad som skulle hända sedan. När de sedan öppnade dörrarna fick alla bråttom in så det enda man kunde göra var att följa strömmen.

Väl inne anmäler jag mig och får en nummerlapp med numret 1069. Så fort jag har fått nummerlappen och ser alla andra i rummet känner jag nervositeten komma som en stor våg över mig. Vi satte oss på två tomma stolar och medan jag försökte fokusera på mig själv och min låt.

Efter oändliga timmar hör jag dem ropa upp mitt nummer i mikrofonen. ”Oh my god!” tänker jag medan jag kramar Ellen och sedan går iväg till ”väntrummet”. Nervöst sätter jag mig på en stol och väntar medan jag ser både glada och ledsna människor komma ut från rummet, dit jag ska nu.
Jag går fram till markeringen på golvet.
-      Hej, sa Anders
-      Hej, svarade jag
-      Vad heter du?
-      Therese
-      Va?
-      Therese, sa jag tydligare
-      Okej vad ska du sjunga för oss Therese? frågade Anders
-      Jag ska sjunga I only see you av Benton Paul.
-      Okej varsågod.
      De första vacklande tonerna når inte fram, men sedan tar jag ett djupt andetag och låter de ljuva tonerna strömma ut från hela min kropp. När jag ser ett litet dolt leende i Anders mungipor känner jag mig genast säkrare.

Juryn är mållös. Jag får bara bra kritik och när de röstar säger alla tre ja. Jag blir så glad att jag börjar gråta, vilket är ganska typiskt för mig, tar guldbiljetten som bevis att jag gått vidare och kramar jurymedlemmarna.
      Jag går gråtande ut till de andra, med min guldbiljett framför mig, och möts av Ellen som blir jätteglad. Vi står och kramar varandra samtidigt som vi hoppar på stället.

Väl i final i globen är jag nervös igen. Alla andra deltävlingarna har gått riktigt bra och jag har inte varit de minsta pirrig. Medan jag väntar på min tur att sjunga live i tv tänker jag på vad som skulle hända om jag inte vann. ”jag skulle förmodligen få ett skivkontrakt i alla fall eftersom jag har kommit så långt”.
      När jag går ut på scenen möts jag av jubel och applåder. Jag ser Ellen och min familj sitta på raderna längst fram i publiken. Mitt framträdande gick sådär det kunde ha gått bättre men jag får nästan bara bra anmärkningar av juryn.

Spänningen är olidlig när rösterna räknas. När en röst äntligen ekar i högtalarna så är det inte mitt namn som hörs utan min motspelares. Jag blir lite ledsen för att jag inte vann men vad spelade de för roll? Jag kom till final och det är en upplevelse jag aldrig kommer att glömma. Vi kramade om varandra medan pressen strömmade fram och ville ta bilder och intervjua oss.

Tre dagar senare sitter jag hemma i soffan med Ellen och tittar på bilder när telefonen ringer. När jag svarar och får höra att det är en musikproducent blinkar jag till Ellen och hon skriker till av glädje. Musikproducenten som hette Micke berättade att han hade sett mig i Idol och att han var villig att ge mig ett skivkontrakt. Det här var början på mitt nya liv som artist.